lillafrookenjag

Jag hade egentligen inte tänk att göra någon klassisk sammanfattning av det senaste året, jag minns ju allt och har massor nedskrivet här, vilket om jag ska vara ärlig tycker är väldigt finurligt och roligt.

 

Men även om jag kanske inte vill minnas allt var 2012 året då min yrsel började och jag mådde som allra sämst, det år som jag har gråtit allra mest, året då vi lämnade våran goa gamla trygga klass för nya äventyr, året då jag har skrattat, kramats och älskat mina vänner som aldrig förr och verkligen uppskattat varenda liten sak de gör för mig, året då allt har känts så jävla hemskt samtidigt som jag aldrig har varit gladare, aldrig känt mig så levande samtidigt som jag ibland ville krypa ihop och dö, året då jag insåg hur himla lite skolan betyder jämfört med hur man mår, året då jag tillsammans med mina vänner startade ett nytt kapitel i form av att gymnasietiden inleddes, året då jag var dum nog att klippa av mig håret, året då jag och mina vänner stannade uppe sent på kvällarna för mys och härligheter- sommar som vinter, året då jag tappade bort mig själv samtidigt som jag aldrig har varit mer säker på vad jag vill,  året då jag tillsammans med dom bästa jag vet stog i regnet och skrek oss hesa på yranfestivalen, året då vi stannade ute in på sommarnätterna, året som bjöd på resor i och utanför landet, året då nya människor kom och andra gick, året då så himla mycket hände samtidigt som allt är lite som förut. Vi kan nog alla enas om att 2012 var året då allt ändrades som mest, och som har bestått av universums lyckorus upp till månen och tillbaka samtidigt som allt har varit bland det värsta jag vet. 

 

Allstå, tack 2012 för allt fint och tack för allt annat också för den delen. Vilket år! Nu ska 2013 bli ett år att minnas, på ett eller annat sätt ♥