lillafrookenjag

Det är lördag. Jodå det är det, och jag sitter 1.31 i min renbäddade säng och fäller tårar för ingenting. Sån är jag. Ibland bara blir det så och då finns det inte mycket jag kan göra åt saken längre. Det handlar mest om samma saker som alltid och jag vet inte hur jag ska ta mig härifrån. Jag söker tröst i att läsa dom bästaste bloggarna jag vet om, utmana vänner på quizkampen trots att jag inte kan någonting och äta gammal ostbricka tillsammans med en kopp choklad.