lillafrookenjag

 

Precis som den fina lilla anonyma gästbloggaren skrev tidigare har vi nu fått sommarlov. Sommarlov. Sommarlov och sommar. Det känns så otroligt fint och härligt och underbart och spännande och häftigt och vemodigt och konstigt och fantastistk och sjukt och gosigt och lite jobbigt också. 

Men ändå, det är sommarlov och sommarlov är alltid sommarlov. Jag ska gå barfota, vara ute sent, busa och gosa, äta gott, sola och skrika med dom bästaste vännerna jag har. Jag ska vara glad. För det är jag då.

 

Invigningen av sommarlovet hade vi klassisar på min altan i fredags och det blev grillning av allt från kolsvarta korvar till lyxiga köttbitar, röda plastmuggar var fyllda med dricka, skålar fyllda med popcorn och alla med ett bubblande glatt humör, folk åkte och folk kom, sjöng, grät lite och satt i skrubbar, där jag hade proppat undan allt stök som familjen lindström inte behöver skylta med för omvärden men vad gjorde väl det. Det blev riktigt mysigt ändå. Sen har Emmies hus varit platsen vi har befunnit oss på dag och natt och ikväll hade vi fikamys på min altan. Nu har jag proppat ipren och halvsover i soffan efter lillebrorsgos, det är exakt vad jag behöver just nu. För imorgon börjar sommarlovet på riktigt och jag inleder min sommarjobbsperiod på brunkullan. Jag längtar faktiskt lite.