lillafrookenjag

Jag lever i kaos. Oftast brukar jag gilla konstigheter och kaos men inte nu. 

Det är för mycket byggarbete i mitt hem, för mycket tankar i mitt huvud, för mycket läxor att orka med och för komplicerat för mig att få tag på mat. Jag måste gå ut runt huset för att komma till kylen, jag har inte sett ett kök på flera dagar och det närmsta jag har kommit är mammas ihopplock med kylbox och bokhylla med glas, under trappen. Och ja, en kaffekokare på toaletten också. Det är allt. För köket ligger numera ute i släpvagnen, i bitar. En dummare idé har ingen haft skulle jag tro.

 

Men hey och hå för på onsdag smäller det! Jag ska låta budapest få omfamna mig med öppna armar och jag längtar så himlans nu. Ralalalala. Jag kan ingenting om staden, vet ingenring och hoppas nästan ingenting. Men jag längtar och ingen läxa, ingen golvborr klockan nio på morgonen och ingen trötthet kan ta det ifrån mig.

 

Nu ska jag äta prima parmaskinka.