lillafrookenjag

Det blir något konstigt och jobbigt när man bara bli tillbakakastad till vardagen igen utan att man alls hänger med eller är redo. O så innan vi vet ordet av är vi väl tillbaka där dit jag aldrig ville hamna igen - med plugg och prov, tunga dagar och massa långa jobbiga timmar och det innaför wargentins väggar. 

Men så är det ju något fint också. Det är sista året. Det är trean vi går i nu. Och hur jobbigt det än kan bli så är det så värt det. Även om jag är jätterädd för framtiden. 

 

Hur man ser ut en söndagsmorgon i pyjamas när man saknar solen och försöker förmedla det i en snap till en vän.