lillafrookenjag

Nu tänker jag skriva ett inlägg som är så ärligt som jag bara kan! Kanske blir det svamligt, långt eller så, men då får det blir så... Trött är jag också, så lite virrigt kan det säkert bli!

Alla har svackor och perioder då man mår dåligt! Vissa oftare än andra, men att veta att andra går igenom liknande är en stor tröst! Jag har stressat alldeles för mycket, alldeles för länge, trots att jag bara är 15, snart 16 år. I skolan har jag inte på flera år kunnat slappna av, och nu har det verkligen blivit för mycket! Även om jag har försökt att strunta i det, och liksom förneka det.

Nu, så fort jag blir det minsta stressad blir jag yr, svimfärdig, skakar och ramlar ibland ihop. Nu de senaste veckorna har det ibland blivit flera gånger om dagen, och det är verkligen SKITJOBBIGT!

Dels att må dåligt och inte kunna ha kontroll, något som jag alltid strävar efter att ha, när det gäller allt, men sen också den jobbiga ångesten och paniken man får när man inte kan kontrollera vad som händer! Tänk er alltid kunna hålla koll på allt, men sedan få panik, bli yr, tappa kontrollen och ramla.

Jag har liksom hela mitt liv framför mig, och jag vill verkligen inte starta mitt liv såhär, jag vill vara glad, lycklig, avslappnad och ha kul! Så är det också ofta, jag har det bra jag! Men för några år sedan började jag tycka att skolan var det absolut viktigaste i livet, jag började sätta press på mig, stressa och ha höga krav. Och idag ångrar jag det så himla mycket! Skola, utbildning, ja allt är viktigt, det håller jag fast vid! Men prestationerna blir ingenting så länge man själv inte mår bra! Vad spelar det för roll om jag har högsta betyg i alla ämnen när jag ligger här och mår dåligt medans mina vänner är ute och har kul? Vad spelar det för roll? Jag vet att många redan har sagt det till mig också, men det är så himla svårt att ta in då. Lika svårt som att det är att slappna av när någon annan säger att man ska göra det, eller att sluta gråta när någon säger åt en att sluta.

Vi pratar ofta om sjukdomar som förkylningar, maginfluensor och andra “vanliga” sjukdomar, men dessa psykiska är minst lika jobbiga, om inte värre!

Nu är jag less på att känna mig yr, på att få panik och tappa kontrollen, att då och då behöva gå till skolsköterskan för att lugna ner mig... Om jag hade vetat att det skulle bli såhär för några år sedan skulle jag göra allt för att det inte skulle hända... Nu hoppas jag dock att allt blir bättre. Det har jag redan sagt, och det kommer inte att bli bra på några sekunder, men eftersom att jag har insett vad det troligen är som är fel (om det nu inte skulle vara en tumör eller nåt, vilket jag verkligen inte tror...) och kan försöka lösa det borde det ju bli bättre! Eller hur?

Nu ska jag försöka fokusera på det bra, det roliga och det som får mig och dom omkring mig att må bra! Om jag kunde ändra någonting i världen skulle jag, förutom att ta bort svält, krig, allvarliga sjukdomar, misshandel, diskriminering osv, så skulle jag vilja ta bort, eller vända ångest och panik till något bra, om det nu är möjligt... Nu går det ju inte, men att försöka se de bra och fina sakerna är någonting som alla borde göra... ♥