2015-10-01 ? 05:16:00
jag skriver ett öppet brev till dig här, för jag vet fortfarande inte vart du är.
mormor, det var du & jag. vi hade något speciellt, det hade vi verkligen, bara du & jag. dina vänner sa det till mig, mina vänner såg det, alla andra barnbarn förstod det, mamma märkte det, och farmor & farfar accepterade det fort, att du alltid skulle vara min favorit. för tittar jag tillbaka var det så uppenbart. och så himla fint. därför det gör så himla ont nu också.
det brukade vara du & jag, vi två, så ofta jag hade chansen. jag ville alltid vara inne hos dig när alla andra barn lekte. dagen efter midsommar brukade dom andra åka iväg och bada, men jag valde alltid att följa med dig på hembyggdsgården, för att jag aldrig skulle neka en stund att rås om av dig. när någon av hästarna skulle tävla på travet i stan brukade morfar alltid släppa av dig på vägen före och jag brukade springa och möta dig med en stor kram ute på gatan. jag brukade ha nedräkning tills du skulle komma, tjata om det för mina kompisar och sitta och titta på kloclans sekundvisare tills klockan skulle slå tolv när mamma lovat att ni skulle köra upp på parkeringen och knacka på dörren. minns du det? vissa gånger kunde jag sitta på gatukanten i början av kvarteret och vänta. för ett besök av dig var det allra bästa jag visste. och varje ikea-besök insisterade jag på att du skulle följa med, för du älskade ikea och det skulle inte vara detsamma utan dig och mig kikandes i alla butiker tillsammans. och på kvällarna när alla satt inne i stora huset valde jag alltid att smyga in till eran soffa och mysa med er. trots att tv-programmet som visades i andra huset var bättre och godiset på soff-bordet var godare där inne. för jag ville vara med er, med dig. det var det viktigaste jag visste. jag var aldrig så trygg som jag var kvällarna i eran bruna skinnsoffa, med morfar bredvid mig och du på din plats i snurrfåtöljen en liten bit bort.
men nu har det hänt. du kommer aldrig mera knacka på min dörr. jag kommer aldrig mer få ha nedräkning tills du ska komma hit till mig. jag kommer aldrig mer få tjata för mina kompisar om hur jag längtar tills eftermiddagen när du ska komma hit. jag kommer aldrig kunna springa ut och möta dig gåendes på gatan. jag kommer aldrig få föja med dig på hembygdsgården själv. jag kommer aldrig mer få släpa med dig på ikea. jag kommer aldrig få se dig i din snurrfåtölj och skratta med morfar när du råkar somna till. jag kommer aldrig mer få ha dom där stunderna med dig, som jag alltid har tyckt varit så viktiga.
och det är inte längre du & jag nu.
jag vet inte vad som gör ondast längre. för nu gör det ont. jätteont i mig, så ont att jag kan få panik. hela din sista vecka är ett stort sår i mig som aldrig kommer att läka. och det faktum att du är borta för alltid är för stort för mig att verkligen förstå.
men det som jag tror gör allra ondast är att det aldrig mer kommer vara du & jag, vi två, borta från dom andra. vi hade något speciellt mormor, det kunde alla se och jag är så himla lycklig och stolt över just det. att jag fick ha dig och att vi hade det där speciella som ingen annan fick ta del av. jag har aldrig varit den speciella för någon annan, men jag fick vara din. och just därför kommer du alltid vara den viktigaste personen i mitt liv. för mig var du inte som någon annan, och ingen annan kan nog förstå precis det. precis vad det var vi hade. och jag hatar att skriva ordet hade, för jag vill ha kvar dig, oss. jag vill inte vara utan dig och även om det nu svider i mig att höra folk prata om dig eller påminnas om att du är borta, så letar jag efter tecken och spår av dig. som om den där flugan i vardagsrummet egentligen skulle vara du. och så är det säkert inte, men vart är du då när jag behöver dig?
och något som jag verkligen inte kan sluta tänka på, och som jag hela tiden spelar upp i mitt huvud är när vi satt där och du låg i din säng. du vilade dina händer på dom mjuka gosedjuren som du bara några dagar tidigare hade fått av oss. bara några dagar tidigare när du fortfarande var medveten, du pratade med oss och busade med gosedjuren så barnsligt som bara du kunde göra, till och med i det läget du var i, med vetskapen om att ditt liv alldeles snart skulle ta slut. nu kunde du inte längre prata, din blick var grumlig, svag och långt borta dom stunder du faktskt var vaken och du kunde inte röra dig. du var fast och jag kan inte förstå hur fruktansvärt det faktiskt var. men när vi satt där, och mamma lämnade rummet ett par minuter, hände något. du vaknade till, som att du kom loss i några sekunder, från det du blivit fast i, och du blev levande igen. du kunde fästa blicken, du tittade på mig, dina ögon tårades och du log, viftade med händerna och ville krama mig. du som inte tidigare kunde röra dig. som att du SÅG mig, fick några sekunders klarhet och styrka, vaknade upp från dimman du hamnat i. och där fick vi, du & jag, våra sista speciella stunder tillsammans, som ingen annan fick ta del av, det var bara du & jag och det speciella som vi alltid har haft. det hände aldrig annars, aldrig med någon annan eller när jag lämnade rummet. det var som magiskt och varken läkarna eller mamma förstod hur det kunde hända, eller varför det bara hände flera gånger när det bara var du & jag i rummet. men du har ingen aning hur mycket detta betyder för mig, att jag & du fick dom sekunderna. bara du & jag, så som så många stunder som vi haft förut. och jag vet inte vad det betyder, om det var slumpen varje gång du klarnade till, men för mig är det en av de finaste händelserna i mitt liv. att vi där fick ha våra sista egna ögonblick tillsammans, bara du & jag, utan alla andra, även i allra sista tiden av ditt liv.
och hur hemskt och förjävligt allt dehär var, är och kommer att bli för mig så är det det speciella som bara du & jag hade som jag alltid kommer minnas när jag tänker på dig mormor. och det gör jag jämt.
2015-10-01 ? 04:14:35
.
Jag vill inte ha det såhär mera.
2015-09-24 ? 23:16:19
Saker som fastnar.
"Vi skulle leva på solsken och kärlek.
Och det gick ju det med."
- Morfars sätt att minnas, acceptera och förstå vad som väntade, att säga hejdå till dig dendär veckan mormor.
2015-07-15 ? 02:21:00
Jag gillar fult.
Detta plagg ligger verkligen nära förstaplatsen på fulaste i min garderob och därmed också nära förstaplatsen som favoritplagg. Vet inte varför det är så.
2015-07-01 ? 02:17:38
en kjol
något mer som har hänt den senaste tiden är bland annat att det nu är över 1,5 år sedan mitt hår klipptes, vilket ni verkligen kan se på dessa bilder. vilket trassel.
2015-06-24 ? 00:04:35
livet
Jag vet inte vart jag var i livet sist jag skrev här och jag vet garanterat att jag inte har någon aning nu efter ett halvår som inte har varit som något annat tidigare. Livet hände väl mig på sex jävliga månader och majoriteten av den tiden har jag kastats mellan att inte tycka om livet speciellt mycket och att älska det... Och nu, ja nu spenderar jag tiden allra helst med att boka upp den så mycket jag bara kan för att undvika allt som har med stillasittande tänkande ångest att göra.
- jag saknar henne varje dag som går och kan aldrig förstå vad som hände den där veckan som fick bli hennes allra sista och min allra värsta. jag kan och kommer aldrig kunna berätta om allt som hände där och helst vill jag inte minnas själv. ingen kan förstå hur jag saknar hennes fingrar genom mitt himla hår och hur jag tänker på det hela tiden. hela tiden, hennes fingrar genom mitt hår och hennes pussar på mina kinder. och jag kommer aldrig i mitt liv ångra en sekund att jag satt där med henne varje dag och lät henne krama och klösa min hand. hon var ju den viktigaste personen i mitt liv och kommer alltid att vara. och bara för att det har gått tid betyder det verkligen inte att jag har förstått detta än.
- jag har upplevt skolans sista halvår och lyckats skramla ihop mina gymnasiebetyg i alla dom ämnen och lektioner som jag med lycka kan säga att jag aldrig kommer behöva ha igen!! hur sjukt?
- nånstans i allt detta lyckades jag också med det omöjliga, nämligen att ta körkort! och trots att jag inte alls utnyttjar det speciellt ofta eller känner någon mäktig frihetskänsla varje gång jag sätter mig bakom ratten så klarade jag det mitt i mitt allra värsta kaos och det betyder iallafall något.
- emmie & jag lyckades få tag på biljetter till The golden year gala med Hannah & Amanda och det visade sig bli VÄRLDENS BÄSTA KVÄLL när vi av en slump hittade hela gänget på en uteservering och fick umgås och dricka vin med dom alla!!!!!!!!!!!
- baler och till sist studenten kom och gick fortare än vad jag hann med och jag fattar fortfarande ingenting, ÄNTINGEN blev det våran tur och den dagen blev en av de allra bästa någonsin!
- månader innan allt det värsta och vad som påstås vara det bästa jag någonsin varit med om i livet hände, kom ett extrajobb på Gamla Teatern in i bilden och i livet och hur konstigt det än låter finns det ingen plats jag hellre spenderar långa timmar på när jag inte orkar med mig själv. Jag behövde en räddning och en förändring och ingenting har kommit mer lägligt någonsin i mitt liv. och nu kan jag inte tänka mig ett annat jobb!
2015-04-23 ? 15:56:00
Jag skulle kunna göra vad som helst för dig.
Jag duschar med din duschkräm och filar naglarna med din nagelfil och sover i din gamla tröja och drömmer då att vi sitter i din soffa och du kramar mig hårt och jag tänker lite på dig och jag kan prata om dig och hur många många väskor du har köpt och hur många jackor vi hittade i din garderob och jag kan till och med skratta och jag bokar upp min hjärna med andra tankar för nu vet jag att jag inte är redo att inse att nåt har hänt och du finns inte som du brukade finnas och jag kan inte våga låta mig själv förstå det, för vet du hur mycket jag skulle sakna dig om jag tillät mig att känna? Vet du hur ont det skulle göra i mig att tänka på hur hemsk och fruktansvärd din allra sista tid var? Vet du hur allt mitt hopp om världen skulle försvinna om jag kunde förstå att världen kan vara så grym mot den godaste, varmaste, charmigaste, snällaste, rebelliska, mest fördomsfria, älskvärda människan som någonsin funnits? Och vet du hur svårt det skulle vara att acceptera att jag inte skulle ha min mormor sittandes i snurrfåtöljen med katten i knäet, tvn framför och en klädkatalog på bordet bredvid?
Mormor jag vågar inte börja sakna dig för bara tanken av det slår mig alldeles för hårt.
Ingen kommer älska mig som du. Ingen kommer dra fingrarna genom mitt trassliga hår som du. Ingen kommer säga "titta vilket fint barnbarn jag har" och vara lika stolt över mig som du. Ingen kommer se mig som du gjorde och jag behöver dig med mig.
Du sa i smyg att jag var din favorit, och hela vida världen ska veta att sen jag föddes har du alltid varit min allra bästaste favoritperson, den mest livfulla människan jag någonsin träffat. Alla säger det om dig. Och det gör ont att försöka förstå att den människan med allra mest liv inte längre lever.
Jag kan inte ens börja förklara för dig allt du har gjort för mig. Jag skulle beskriva dig för en av mina bästa vänner, och vet du vad hon sa? Hon sa "Hanna hon låter som dig" och det är den absolut största komplimangen jag någonsin fått. Ingen spred glädje som du med ditt härliga humör och jag ska lova dig att för varje dag som går ska jag försöka vara som du, du kommer aldrig försvinna. Lova att du spökar lite hos mig så jag får mysa med dig igen?
Jag älskar dig så mycket mycket mycket mormor att du anar inte. Snälla kan du inte sitta i din snurrfötölj och snarka ikapp med katten när jag kommer ikväll?
2015-03-03 ? 17:35:00
LOV.
2015-02-10 ? 18:59:39
Ett litet försök att komma på vem jag är.
5 saker jag brukar säga
- Åååååh.
- Asså...
- Bajskorv.
- Helluuu
- Vad är dethär ens?
5 saker jag brukar tänka
- Vad är livet ens?
- Jag är shoppingsugen men ska INTE KONSUMERA MERA *klickar in på asos minst fem gånger varje dag*
- Kan jag bara få bra hy snälla?
- När ska jag använda min bortskämda meningslösa tid till att göra något bra och koka varm soppa till tiggarna som fryser utanför stans butiker??
- Hatar att jag kan hata världen när jag och alla här har dragit världens vinstlott som inte alls har stora problem jämfört med andra delar av världen.
5 saker jag brukar drömma om nätterna
- Den senaste tiden - att jag är jättearg på någon som jag i själva verket inte alls är arg på. Detta har hänt flera gånger och det är alltid olika människor det handlar om. Betyder detta att jag eventuellt kanske har något psykiskt dolt problem? Jag är ju nästan aldrigaldrig arg på någon ju.
- Att någon är arg på mig. Värsta någonsin för jag tror sen att dom är det på riktigt och att det är min undermedvetna själ som försöker varna mig i drömmarna.
- Att jag biter ihop tänderna jättejättehårt men kan inte sluta. Så blir jag livrädd eftersom att dom kommer gå av när som helst.
- Att min gamla apa karlsson blir levande.
- Blandade konstiga oförklarliga drömmar om folk jag känner eller har sett + att jag är vän med olika kändisar.
5 saker jag älskar att göra
- Att återförenas.
- Att skratta punkt.
- Att känna efter jättemycket och ändå inte känna ett endaste stick i magen av ångest.
- Att dansa Chandler-dance.
- Att sitta någonstans jättejättesent o prata o känna att man inte alls är jättejätteensam.
5 saker som jag vill ska hända innan året tar slut
- Vågar jag ens tro att jag ska ta körkortet?
- Överleva skolan och sen ta studenten med så lite ångest som möjligt.
- Att jag ska hitta någon form av plan över vad jag ska ägna de närmsta månaderna/åren/LIVET åt och kanske vara lycklig över det trots kaos. Jag kan dela världens minsta lägenhet med flera vänner bara något händer.
- Bli lycklig på riktigt. Kanske.
- Bara ha jättejättekul egentligen. Är det inte allt man vill på riktigt?
5 saker jag beställer utomlands
- Vad som helst med nutella. Gärna crossianter, pannkakor eller pizza.
- Pommes minst en gång om dagen.
- Gärna cola om det är i ett tropiskt, varmt land. Gillar ej läsk och bubblor i vanliga fall men en kall cola och krispiga salta pommes till lunch i hettan är ett måste.
- Kanske en drink eller två.
- Vill gärna beställa konstiga saker som sniglar, bläckfisk och grejer men det har hittills nog aldrig hänt.
5 saker jag saknar i min garderob
- SAKNAR FRAMFÖR ALLT tröja + byxor i samma mönster men hittar aldrig rätt + jobbar på att ej shoppa så mycket.
- Den perfekta balklänningen till en bal som jag är ytterst tveksam till.
- ÄKTA låga svarta martens. Har köpt kopia efter kopia efter kopia de senaste åren och nu är jag less. Vill aldrig mer ha skavsår, att tygbitar ska ramla av och att dom ska lukta illa så fort dom blir lite blöta.
- Klänningar. Vill bara ha mer klänningar.
- En ny ryggsäck i rätt storlek, färg och form.
5 saker som doftar underbart
- Tvättmedel och allt som är nytvättat.
- Goda bodylotions.
- Nybakat.
- Lukten i stugan på sommaren när farmor steker pannkakor i lilla köket.
- Den varma utomlandslukten man möter när man landar.
5 saker jag vill bli bättre på
- Köra bil så jag bara kan ta tag i körkorten någon himla gång. Och kanske våga tro att jag kan köra bil.
- Ta tag i saker och livet. Kanske börja öppna brev jag får på posten, kanske gå till banken och fixa allt som skulle fixats för flera månader sen, kanske bara läsa sig hantera livet som alla andra verklar klara av.
- Hälsa på farmor&farfar + ringa mormor&morfar oftare. Vill ju verkligen det.
- Sköta sömnen plus vakna. Och inte tänka.
- Fota oftare pga glömmer alltid bort.
5 saker jag skrattar åt
- Mina vänner som jag skratta åt för jämnan.
- Mig själv ibland när jag ej får någon respons av någon annan.
- Vänner-bloopers. Och bloopers i allmänhet. Min filosofi är att gillar man verkligen en serie ska man titta på alla bloopers och gag reels också.
- Hannah&Amanda.
- När Theo visar upp sin låtsas-tatuering och säger "hanna titta min nya kopiering" plus fjorton tusen andra grejer han säger min lilla ärta.
5 saker som gör mig till mig
- ? x5
2015-02-03 ? 19:24:38
Ett litet avbrott från vad det nu är jag har hållit på med dom senaste veckorna.
Vi åkte äntligen upp till ume till våran lilla älskling Cajsa! Tåget gick i fredags och väl framme var det dags för både tacomiddag och festligheter som gick i ett. Jag hade som uppdrag att fota med alla innan kvällens slut men dom få bilderna jag lyckades skrapa ihop ser inte mycket ut för världen så vi skippar dom. Men roligt, det hade vi alla iallafall!
Sedan på lördagen skulle dessa muppar bege sig mot stan och jag & Johanna hade i princip ett mission framför allt - monki. Jag spräckte mitt shoppingförbud endast lite grann men som man brukar säga, är det på monki man shoppar så gills det inte. Det är nästan ofärskämt att inte handla där när man väl har chansen så nu är jag lycklig över den lilla tröjan som ligger i påsen bredvid mig.
Och så var det fika såklart. Cajsas & Michelles dyra bricka såg smarrig ut.
Och det var min med kan jag lova. Sedan strosade vi runt på stan innan vi hoppade på bussen mot smultronvägen där vi (jag) tog oss en powernap, drog ett varv med sminkborsten och pölsade tillbaka till busshållplatsen för att återigen besöka stan.
Till Vezzo för italiensk middag (pasta<3). Jag har ätit här en gång förut och valde då Campanelle Alfredo con pollo och kunde ungefär inte sluta tänka på den en månad efter att jag kommit hem, så tog självklart den nu igen och det ångrar jag inte en sekund!
Men först tog vi oss alla en varsin drink och 1. jag kan dricka allt som serveras i burkglas för det älskar jag så mycket och 2. dendär drinken var bland det godaste jag druckit. Satt och pillade upp granatäpplekärnor från botten resten av middagen.
Tadaaa såhär kan ett foto se ut när man sitter i mörker, har en usel 4s-kamera och dregglar av hunger. Men tro mig det var så gott så gott. Och trots denna brakmiddag och magont lockade hemmakvällgodis också så det fick det bli. Sen efter många om och men slutade kvällen i soffan med en rulle och näven i godispåsen eftersom dom flesta av oss kände att en myskväll dom sista timmarna vi hade kvar hos Cajs var välbehövligt. Tror för övrigt att hela denna goshelg och all skrattkramp var välbehövlig för mig, ostabil, vilsen och jävlig som man är. Men nu är vi tillbaka på hemmaplan och får sakna Cajsa härifrån<3
2015-01-26 ? 20:50:00
2014 hade med sig saker som var för bra för att vara sanna och därför kom 2015 o slog ner mig.
2014-12-31 ? 10:09:00
Tänk att 2014 gav mig detta.
Jag fick träffa dessa små ansikten och massa flera. Och tack vare dessa kommer jag aldrig glömma 2014. Nu är bilderna svartvita och ser lite sorgliga ut, men tro mig när jag säger att jag aldrig har upplevt och sett så mycket liv och lycka förut i mitt liv. Om jag lovar att göra vad jag kan, får jag komma tillbaka hit snart då?
2014-12-24 ? 01:15:00
Vad har hänt sen sist?
Imorgon vaknar jag till julafton, julklappar, sundsvall, lite kaos och det som ajg egentligen inte alls är förberedd inför. Men först bara en liten uppdatering om hur resterande december har sett ut fram tills nu, eftersom att livet springer förbi och det är knäppt hur fort det går.
- Emmie fyllde äntligen år och det skulle såklart firas! därför har det blivit några festliga kvällar de senaste veckorna, och även lite firande med present och lemonad på jazzköket efter en skattkarta hon fick tidigare.
På språng mot krogen.
Hittade ju denna underbara sten en kväll. har en sån konstig salig blandning av bilder på min mobil.
- Jag sa ju att en polaroidkamera var påväg hem till mig, och när den kom fick den direkt invigas på emmies födelsedagsförfest! älskar dessa bilder.
- jag har känt mig lite trasig och vinglg samtidigt som jag känner att jag aldrig varit lyckligare än efter allt jag har varit med om de senaste månaderna. varför ska man vilja gråta lite samtidigt som man skrattar jättemycket?
- julbaket har kommit igång, bättre sent än aldrig. och om jag får ge någon själ ETT endaste julmystips så är det att vänta tills alla i huset har somnat, kliva upp mitt i natten, starta igång hela greveholm från 96 och starta julbaket, slå in lite julklappar och rimma. det är det absolut bästa som finns, det kan jag lova.
- har också pysslat och slagit in klappar i sista minuten denna dag. och suttit framför bingolottos uppesittarkväll i hopp om någon vinst.
- Farmor & farfar kom också förbi ikväll för minijul, en nisse med klappar knackade på dörren och sen begav oss jag och bröderna ut på kullen för pulkaåkning och rejs.
- Imorgon är det julafton på riktigt och jag ska skynda mig att somna, gonatt! 
2014-12-07 ? 22:56:00
Vad livet består av just nu.
- vi hade en kväll där vi samlades och gjorde så mycket sushi att jag inte kunde förstå det. och så gott det var.
- afrika var ganska länge sedan nu, jag drömmer inte om de tidigare obligatoriska afrika-drömmarna varje natt, det blir längre och längre bort. nu hörs det inte mera på samma sätt i mitt huvud och det är ju ledsamt. vill aldrig känna att det aldrig hände på riktigt.
- jag blev sjuk arton dagar efter hemresan från afrika (=inom de 21 dagarna man kan insjukna i ebola mm) vilket var väldigt mystiskt, misstänksamt och obehagligt. men vårdguiden-samtal och några dagar senare var jag på fötter igen och hoppas att det bara var en oskyldig influensa.
- idag är andra advent. vi är inne i december, förra söndagen bjöd på adventsfika hos emmie och denna fikade vi i timmar på svenssons. det behövs den obligatoriska fikan dessa söndagar.
- har inte alls kommit igång med julklappar och julestöket än, förutom att vi hade det årliga julbaket och att jag sydde en lång lång vimpel till granen förra veckan. och tittar på julkalendern också såklart. men snart ska jag dra igång julpyssel och grevelholm-maraton mitt i nätterna, rimma och hela faderullan! men kanske en mer ekonomisk jul i år... är en pankiluring...
- har ju kanske lite för mycket huvudvärk igen nu för tiden. blir arg och gör allt förutom att faktiskt ta tag i saken, ringa min läkare och akupunkturare/sjukgymnast och faktiskt försöka leva igen.
- allt fler av oss har fyllt 18 och ska fylla och det innebär såklart och förhoppningsvis flera roliga kvällar ute med allihopa!!!
- har äntligen beställt min födelsedagspresent från filip, en pastellrosa liten polaroidkamera som jag längtar massor efter!
2014-11-30 ? 18:19:00
Fick se Ed också.
I födelsedagspresenten som jag fick när jag överraskades låg en ed-biljett och för några veckor sedan fick vi se honom i globen. Har ju haft dom bästa månaderna i mitt liv och nu är allt bara över.
2014-11-28 ? 17:53:00
Ett perfekt avslut.
Vi lämnade ju byn och som ett avslut på hela resan spenderade vi dom sista dagarna i Masai Mara på en öppen lodge. Detta innebar alltså att alla djur är fria att gå omkring bland oss och våra små tält som vi bodde i, och på natten satt en masai-vakt vaken med pilbåge, redo om något farligt djur skulle dyka upp. Behöver jag säga att jag vaknade båda mornarna klockan 5, superkissnödig, men vågade inte lämna kojan? När klockan äntligen blev 6 smög jag ut och möttes av ett tjugotal zebror utanför. Alltså va.
Vi alla klev upp tidigare för att hinna se soluppgången, på något som bara kan beskrivas som en lejonkungsklippa i verkliga livet. Bilden visar egentligen ingenting men att vakna efter en sån här resa, sitta i pyjamas och titta ner mot djur och luftballonger som steg upp i solen var helt knäppt fint.
Här fanns det dusch också! Och det kan jag berätta för er, var himmel att få duscha på riktigt efter baljvattnet vi hade blaskat av oss med tidigare.
På en sån här resa blir allt så himla mycket att ta in hela tiden, att jag var tvungen att gråta en liten skvätt här också, men sen hann vi med dans och festligheter med personalen på lodgen innan det var sovdags kvällen innan.
Nåja, tillbaka till morgonen. Här innanför intog vi vår frukost innan vi hoppade in i bilar och gav oss iväg på äventyr!
FÖR VI SKULLE PÅ SAFARIII!
Träffade ett gäng zebror på vägen. Åh så många många zebror vi såg.
Innan vi ens kommit innanför safari-området körde vi förbi apor! Såg förresten en stor babian gå förbi morgonen efter när jag borstade tänderna på lodgen (!!!). Och ännu fler med bebisar på ryggen när vi begav oss mot Nairobi. Aphimlen <3<3<3
Såg så många fina elefanter, vissa i grupp och vissa ensamma. Att djur liksom går runt och lever såhär, och att vi fick smyga in och störa dom i vardagen en stund.
Här låg mamma och barn-lejon och vilade. Sen begav dom sig ut på jakt.
Hanarna låg och sov längre bort, och dom tog längre tid att hitta.
Zebrapuss.
Överallt sprang pumbas runt tillsammans med deras små minibebisar. Älskade dom.
Såg en leopard springa efter en pumba </3
Kikning efter krokodiler och...
... hippos som sov i en klump i vattnet! Njuter av livet gör dom allt, det måste man ge dom. Vi körde också förbi noshörning, spännande fåglar, oxar, strutsar och fler hornklädda djur.
Sen var det dags för lunch, och till den hittade vi dethär trädet som blev perfekt. Omkring oss fanns i princip ingenting, bara gräs och det stora trädet. Det var lite magiskt. Såg förresten The big 5 inom loppet av några timmar, väldigt lyckadd safaritur.
Trött och varm hyiena svalkar sig i en liten pool.
Vi såg flera jordar av dessa också. Minns inte vad dom hette, men små och sprättiga var dom iallafall. Och fina.
Visste ni att kill-zebror har svarta ränder och tjej-zebror och bebisar har bruna?
Hur är det ens möjligt att vara såhär nära?
Kissade bredvid flera giraffer gjorde vi. Det kan jag checka av på listan.
På vägen hem mötte vi flera elefanter, här är en familj på rad som håller snabel med varandra <3
Hade aldrig förväntat mig dethär på morgonen när jag klev upp. Sån himla bra dag!
Vi hann besöka en masai-by också innan middagen, men det var tyvärr inte den bästa upplevelsen under resan. Berättelserna var väldigt obehagliga och alla gick därifrån med en klump i magen. Men vi samlades sen på kvällen runt en lägereld tillsammans med vår masai-vakt som fick förklara allt bättre för oss, så lite bättre blev det allt ändå. En natts sömn, en kissnödig morgon och timmar på den guppigaste väg jag åkt på, senare var vi framme i Nairobi där vi åt en sista middag tillsammans innan vi hoppade på flyget hem igen... Har nog aldrig varit så omtumlad förvirrad och känslofylld som när jag kom hem. Overkligt att vi har gjort denna resa!!!
2014-11-24 ? 21:06:00
Mitt livs resa.
(Och det längsta inlägget som någonsin skrivits i universum)
Men jag måste iallafall få försöka förklara denna resa även om jag egentligen redan vet om att det inte kommer att gå. Jag kan iallafall berätta att det var otroligt overkligt fantastiskt konstigt roligt gråtigt skrattigt stort.
Dag 1 började egentligen efter flera flera timmars resande och äntligen skulle vi sätta oss på det korta inrikesplanet (innan hade vi alltså rest med 2 olika flyg och sovit en natt på en flygplats). Jag hade av någon anledning i smyg förhoppningar om att kenyanerna skulle vara väldigt varma, lyckliga och välkomnande människor, fråga mig inte varför men jag hade en känsla av det, trots all fattigdom och alla sjukdomar. Och det första jag möts av är på inrikesflyget till kissumo är en äldre man som jag pratar med hela resan, delar frukost och han ger mig sina visitkort. Fick veta så mycket om hans liv på dom 30 minuterna och han gav mig mitt allra första intryck av kenyanerna på riktigt.
Sen åkte vi en lång och bumpig bussresa mot byn, somnade och vaknade om vartannat, för jag ville ju så gärna vara vaken och se vad som hände utanför fönstren. Barn sprang och skrek efter bussen, äldre vinkade och det var helt obeskrivligt.
Framme i byn hamnade jag och Nina sen lite efter på promenaden till skolan, det var lerigt och det fanns inte gummistövlar till alla. "hör du? nu är dom framme i skolan!" sa nina till mig samtidigt som vi hörde höga barnskrik och skratt. Jag tror inte att jag var beredd alls på vad som väntade. Vi kom in på skolgården och massor av barn sprang fram, drog i mina armar, klappade på min bleka hud och skrattade. Små barn också, trodde inte att dom skulle vara så små som dom var. Minns framför allt Sally, hennes flätor och att hon hade på sig en röd morgonrock utanpå skoluniformen. Blev alldeles gråtig. Tänkte direkt att bara den här korta stunden var värt alla pengar. Resten av denna dags timmar var vi med alla barn i byn, och fick även hälsa på mama Norah. Var i chock över alla små ansikten, lyckliga stora bruna ögon, mjuka händer, smäfläckiga tänder och leriga fötter.
Fredagen var första riktiga dagen, men torsdagen var så viktig så denna blir dag 2. När vi promenerat till skolan möttes vi av flagghissning.
Barnen samlades runt flaggstolparna och dom fem bästa eleverna hade blivit utsedda till scouter som fick hissa flaggorna, vi välkomnades, barnen sjöng och bad "when i want to pray...". Grät en skvätt ju.
Sen fick vi vara med på en lektion i ett av klassrummen.
Fröken Mary pratade om "a mothers love, Gods love, mama Ninas love och students love, att dom alla är samma". Var ju så fint.
Sen var det rast och vi fick leka fritt med alla barnen. Vi dansade "små grodorna" och "Jigalo", fotade barnen och sprang runt. Alla var så glada.
Hoppade lite hopprep.
Och bland annat däck var leksaker på gården.
På eftermiddagen kom sen massor av barn till vårat hus och vi samlades i en ring utanför och läste böcker en stund. Och kramades.
På lördagen, dag 3, var det kyrkdags och vi fick delta! Kvinnor satt till vänster, männen till höger och alla barnen samlades på golvet längst fram. Och ni, det går inte att beskriva denna upplevelse om man inte är där själv, men det var så härligt och roligt här inne. Olika människor pratade och helt plötsligt börjar någon sjunga och trummor börjar trummas, barnen börjar dansa och innan man vet ordet av dansar hela kyrkan med varandra längst. Så höll vi på så i ett par timmar, innan vi var tvugna att tacka för oss pga överhettning.
Vi skulle presentera oss i kyrkan också, och ge en liten hälsning, och jag sa att detta var det bästa jag någonsin gjort. För det är nog faktiskt det.
Senare på eftermiddagen bestämde vi att vi skulle gå bort till Otis, en kille i byn som har ett skjul där det både bakas mandasis, små munkar, och det finns en tv! Och med oss fick vi massor av barn som ville följa med och hålla våra händer.
Otis kopplade ihop sladdar och grejer, och helt plötsligt kom musik också! Så bordet som syns på bilden ovanför flyttades bort ganska snabbt, för nu blev det dans igen!
Här sitter jag med dessa två, till höger är Mercy som är elev i skolan.
Här visas fotbollsmatcher för byborna! Men just idag hade vi tagit med oss Lejonkungen, så byborna skulle få se en film för första gången!
Vinkvink!
På söndagen, dag 4 var barnen lediga så vi passade på att fixa på skolan, leka lite med barnen utanför och det jobbades med solcellerna som skulle monteras. Här ovan ser ni skolan förresten, visst är den den gulligaste skolan ni sett?
Och så mysigt mysigt klassrum.
Och här inne lagas maten som barnen får på skolan. Innanför staketet finns det höns också!
Här har vi Rolf, gamle fysikläraren som är "retired but not tired" och som ledde installationen som skulle ge el till vattenpump och lampor i skolan. Han kämpade på.
Sen drog vi med oss ett stort gäng barn och gick tillbaka till Otis (ser ni skjulet i bakgrunden?). Och jag fick bära lilla Henry hela vägen, han var så trött och liten att han till slut lutade sig mot mig och blundade.
Det är så omöjligt att inte sakna detta jättemycket just nu! På kvällen fick vi också lära oss lite ord på kenyanska, vid middagsbordet.
Sen skrev jag bland annat detta i min bok "har längtat och sett lite fram emot att komma hemm vissa stunder, men tror det mest handlar om att det är så svårt att ta in allt som händer här ..."
Femte dagen var en måndag och vi delade ut leksaker till skolbarnen. Blir så glad av hur glada dom blev.
Här är Mercy med en docka. Minns att när jag fotade henne och visade bilden sa hon blygt "thank you".
En stor tågbana fick dom också. Idag besökte vi också den andra skolan i byn, till barn som vi lekt med på eftermiddagarna, och det som var så underbart var att i varje klassrum som vi besökte så var det något barn som mindes våra namn. Så overkligt kändes det då, att någon kommit ihåg mitt namn där.
Detta var också en stor dag, för äntligen kom solcellerna upp på taket, efter en hel del arbete!
I boken skrev jag sen detta. "har en klump av gråt (av någon anledning) som vill ut, men det går inte...varför är jag i denna bubbla? kan inte ta in vad som händer här"
"fick äntligen gråta. vet fortfarande inte varför men antar att det behövdes. VI ÄR I AFRIKA! allt är så otroligt händelserikt och känslosamt och overkligt och konstigt och sorgligt och fantastiskt på en och samma gång. vet inte vad som händer med mig. men det känns nog lite bättre nu faktiskt"
Sjätte dagen var det dags för utflykt med skolbarnen! Redan vid frukosten var det spännande för dom fick mandasis och en kopp te istället för sin dagliga gröt. Sen rullade bussen in på gården och barnen skrek, hoppade upp och ner och pekade bara av att få se den. Vad som väntade sen var så underbart, kanske det bästaste jag varit med om. Långt bak i ett bussäte satt jag med Annet i famnen (tjejen ovanför som alltid har en liten näsduk runt halsen) och två andra tjejer bredviv mig, och resten av alla fyrtio barn + fröknar klappandes och sjungades högt och för full hals länge länge på vägen. Det var så härligt att ni anar inte. Att vi skulle få vara med om detta, åka iväg med barn som aldrig tidigare har lämnat sin lilla by, och att dom var så lyckliga!!!
Man kan inte låta bli att gråta i en sån situation. Speciellt inte när min gråtspärr hade exploderat kvällen innan.
Första stoppet på utflykten var ett museum, men det var dags för lunch innan! Så hela gänget samlades under ett träd och delade runt mer mandasis, ägg, juice och kakor. Alla vi hade matchande tröjor också, mama-norah-tröjor såklart.
Sen väntade ett litet museum av verktyg och uppstoppade djur, och sen tittade vi på krokodil, sköldpaddor och levande ormar till och med.
Och så åkte vi mot flygplatsen som vi kom ifrån! Då var det ganska varmt, till och med för barnen som är van denna hetta, så näsdukarna plockades fram på huvudet <3.
Vi missade flygplanen tyvärr, men när barnen kom hem hade de berättat för sina föräldrar att de trodde att de hade varit ända i sverige och hälsat på <3 Vi kom tillbaka sent i byn och det var mörkt, så det blev en riktig heldagsutflykt för oss alla.
Dag 7 var en onsdag och början av dagen var vi i skolan, lekte, fotade och busade med barnen.
Här är Edmilly.
Några av barnen klättrade i trädet på gården.
Och jag gosade med Annet.
Sen på eftermiddagen hoppade vi på moppar och åkte mot en marknad!
Här hittade vi fina mönstrade tyger och gulliga små oljelampor bland annat!
Här är fröken Mary och Nina (Johannas faster och som höll i det hela, hon är kanske en av dom bästaste människorna jag har träffat).
Träffade så många gulliga tanter som glatt vinkade åt kameran. Man ville liksom fånga allt på bild, för det var så härligt. Varenda liten gumma, i byn och på marknaden, var så kramgoa och lyckliga!
Gick förbi en annan skola också. Alla barnen bara sprang rakt emot oss och klappade på våra händer.
Vi träffade så himla gulliga barn!
Ni ser ju.
Har denna lilla tjej som bakgrundsbild för 1.Hennes lilla mun och dedär gulliga leendet är bland det finaste jag har sett, 2. hon var så gullig när hon försiktigt tog i min hand och skrattade, 3. hade den SÖTASTE frisyr jag sett (som tyvärr inte syns på bilden). Vill egentligen ha alla barnen som bakgrundsbild dock <3
Här ser man håret, små små korvar, så sött.
Såg dessa också innan vi hoppade på mopparna igen.
Dag 8 kom och var den sista riktiga dagen i byn, och vi lastade stenar till skjulbygge och skrattade med barnen. Här är Jaqueline haha, hon hade dom mjukaste dallrigaste kinderna jag sett.
Sen på eftermiddagen var det öppet hus i skolan och alla föräldrar var inbjudna på te, filmvisning och möte för skolans framtid.
Barnen samlades längst fram i klassrummet.
Hålla hand, dricka te och titta på lejonkungen för första gången.
Och så kom den sista morgonen.
Flaggorna hissades igen, vi kramades och highfiveade hejdå på riktigt. Och så guppade våra bilar iväg från dessa små ansikten. Här fick man ta i och vara noga med att inte känna efter för mycket. För då hade jag gått under. Men nu var det dags för nya äventyr!
Så glad att jag har denna bok. Kan tack vare denna, som troligtvis har lite från varje middag spilt på sig, minnas alla dagar och minnen från resan. Jag kan läsa den nu och då känns det precis som att jag sitter där i soffan, nyduschad av baljvatten i mina fladderbyxor med pannlampan på och skriver, tillsammans med alla andra. Undra när man liksom återhämtar sig från denna resa?
2014-11-11 ? 22:38:00
Det BÄSTA jag någonsin gjort.
Nu är det lite mer än en vecka sedan jag kom hem från den bästa resan jag någonsin har gjort i hela mitt liv. Jag kan fortfarande inte förstå att det hände, precis som att vi gick runt där och sa "Jag kan inte fatta att dethär är på riktigt, att det händer och att vi är här!", det GÅR inte att förstå vad vi fick uppleva på dom nästan tolv dagarna och ännu svårare är det att försöka förklara det för någon. Hur ska man förklara när man inte förstår själv?
Och bilderna, för mig innehåller dom så himla mycket liv, skratt, minnen, lukter, lyckotårar, lite ledsna tårar, värme och bus som bara vi som var där kan förstå. Och lyckan vi fick se i alla små bruna stora ögon. Lyckan när dom sprang rakt emot oss med öppna klängande mjuka armar, dom fick hålla våra bleka händer och klappa på oss, lyckan när vi knäppte en bild på dom och visade upp den, deras lycka över att få se sig själv på kameraskärmen, lyckan när vi sjöng och dansade i ring, lyckan i deras ögon när lejonkungen startades, lyckan när vi skulle härma ord på deras språk och dom bubblade ut i skratt när vi sa fel, lyckan när dom fick åka buss och ha utflykt för allra första gången. Lyckan som jag kände varenda sekund vi var där.
Hittils har jag bara en bomb av bilder som jag kan stirra på hur länge som helst. Var jag verkligen där? Men när jag har lyckats samla ihop och sorterat lite kan jag försöka berätta mer om resan, och visa bilder från alla dagar och oförglömliga händelser vi var med om där. Magiskt.
Drömmer om dom varje natt.
2014-10-20 ? 20:29:04
VI ÅKER IMORGON!!!
2014-10-19 ? 13:10:56
