2013-07-21 ? 23:45:59
Om den är riktigt lång och nästan inte syns då?
Ååå vad jag tycker att långa gardinluggar är fina. Och med "Ååå-et" menar jag både att det verkligen är jättefint men också Ååå-ar jag för att risken finns att jag återigen gör samma misstag och klipper mig. Stoppa mig någon! Men jag vill nästan klippa en riktigt lång lång lång gardinlugg som bara syns när man vill att den ska synas. Alltså inte riktigt lika tydligt som på alla bilder ovanför. Är jag helt dum nu? Ja det är jag. Och efter förra årets klippa-kort-incident borde jag ha lärt mig att konstiga och ogenomtänkte hårklipp inte är något som jag bör ge mig in på. Men jag tänker att om den är så lång och osynlig blir det ju ändå inte så stor skillnad. Måste suga länge och hårt på den karamellen hörrni. Helst jättejättelänge. Och då behöver jag en hel karamellburk. Ååå vad jag kommer Ååå-a mig innan det här är slut.
2013-02-14 ? 22:26:03
Jag har ju iallafall chokladen...
Alltså en kompott av alla ♥ dag (den mest ensamma dagen på hela året) och det faktum att det är på pricken ett år sedan det var vi som glada dansade runt på furan, skrattade och blev överpigg och utmattad av ai se eu te pego mitt i natten (min absoluta favvolåt, bara så att ni vet) kan bara sluta på ett enda sätt. Sittandes på sängen i mitt flickrum, ha förskräckligt fin musik i lurarna och äta choklad. Ja. Det var väl det jag hade att säga om den saken. Men en frusen promenad och utbyte av ord och diskussioner som trängdes inne i huvudet hjälpte iallafall lite.
2013-01-31 ? 00:24:00
Tankeverksamhet
Och precis när jag tänkte att jag skulle börja sova gott, att jag borde vara glad och att livet ändå är ganska fint blir jag ledsen för ingenting och alldeles från ingenstans. Hur klyschigt och tonårstypiskt är inte det?
Mitt liv är bara en sabla blandning av EEG-undersökningar, outhärdliga skoldagar och längtan efter att få sova i min varma kramgoa säng.
Okej så är det ju inte, men kan någon snälla berätta det för min lilla hjärna? Så att jag kan bli mig själv igen, för just nu känner jag mig som världens tråkigaste varelse och på gränsen till som jag mådde när yrseln gjorde mig som ledsnast. Jobbigt vad hjärnan aldrig vill vila, jag har ju inte ens en anledning att vara ledsen nu...
Jag utbyter det ena djupskrivna smset med det andra tillsammans med en vän och ska snart sova. Förresten, var det inte jag som nyss rabblade upp småsaker från denna dag som gjort mig glad?
2013-01-13 ? 01:37:13
När livet inte känns så stort och tiden går alldeles för fort.
Okej, jag ska sluta romantisera det lilla liv jag lever här i vardagliga och lunkiga- men ack så underbara livet här i lilla östersund. Vissa dagar är dagar jag vill kasta längst ner i soptunnan så allt är inte bara mys och mys, men många dagar är så himla fantastisktgaletunderbartmysiga att de bara förtjänar att skrivas ner, trots att mitt lilla glädjerus ibland bara kan vara att hitta ett paket kakor i skafferiet, en mysig pratstund med en gammal goding eller se ett äldre par leva livet i stan. Sänt blir jag glad i magen av och så är det bara.
Nu har jag inte direkt någon aning om vad jag sitter och skriver om, och kudden bara ropar på mig så det återstår väl bara för mig att säga gonatt lite fint, gonatt ♥
