lillafrookenjag

Jag vet inte vart jag var i livet sist jag skrev här och jag vet garanterat att jag inte har någon aning nu efter ett halvår som inte har varit som något annat tidigare. Livet hände väl mig på sex jävliga månader och majoriteten av den tiden har jag kastats mellan att inte tycka om livet speciellt mycket och att älska det... Och nu, ja nu spenderar jag tiden allra helst med att boka upp den så mycket jag bara kan för att undvika allt som har med stillasittande tänkande ångest att göra. 

 

- jag saknar henne varje dag som går och kan aldrig förstå vad som hände den där veckan som fick bli hennes allra sista och min allra värsta. jag kan och kommer aldrig kunna berätta om allt som hände där och helst vill jag inte minnas själv. ingen kan förstå hur jag saknar hennes fingrar genom mitt himla hår och hur jag tänker på det hela tiden. hela tiden, hennes fingrar genom mitt hår och hennes pussar på mina kinder. och jag kommer aldrig i mitt liv ångra en sekund att jag satt där med henne varje dag och lät henne krama och klösa min hand. hon var ju den viktigaste personen i mitt liv och kommer alltid att vara. och bara för att det har gått tid betyder det verkligen inte att jag har förstått detta än.

 

- jag har upplevt skolans sista halvår och lyckats skramla ihop mina gymnasiebetyg i alla dom ämnen och lektioner som jag med lycka kan säga att jag aldrig kommer behöva ha igen!! hur sjukt?

 

- nånstans i allt detta lyckades jag också med det omöjliga, nämligen att ta körkort! och trots att jag inte alls utnyttjar det speciellt ofta eller känner någon mäktig frihetskänsla varje gång jag sätter mig bakom ratten så klarade jag det mitt i mitt allra värsta kaos och det betyder iallafall något. 

 

- emmie & jag lyckades få tag på biljetter till The golden year gala med Hannah & Amanda och det visade sig bli VÄRLDENS BÄSTA KVÄLL när vi av en slump hittade hela gänget på en uteservering och fick umgås och dricka vin med dom alla!!!!!!!!!!!

 

- baler och till sist studenten kom och gick fortare än vad jag hann med och jag fattar fortfarande ingenting,  ÄNTINGEN blev det våran tur och den dagen blev en av de allra bästa någonsin!

 

- månader innan allt det värsta och vad som påstås vara det bästa jag någonsin varit med om i livet hände, kom ett extrajobb på Gamla Teatern in i bilden och i livet och hur konstigt det än låter finns det ingen plats jag hellre spenderar långa timmar på när jag inte orkar med mig själv. Jag behövde en räddning och en förändring och ingenting har kommit mer lägligt någonsin i mitt liv. och nu kan jag inte tänka mig ett annat jobb!