lillafrookenjag

Fast mitt huvud går fram och tillbaka hurvida om jag är redo eller inte. Ikväll är sista kvällen innan skolan börjar igen och jag har sett till att ägna dagen till en göra-vad-jag-vill-dag. Vilket i mina öron betyder sovmorgon, springtur, bamsefrukost inkluderande matmuffins, smoothie, avokadomackor och grekisk yoghurt (oh ja, den satt precis där den skulle!) Sen småfixade jag med höstlistor, foton som jag vill framkalla, gjort hemmagjord glass, målat naglarna och tonat håret lite mörkare. Provat min höstkappa, tänt min ljusslinga, besökt affärer med mamma och sett på film har jag också.

Jag skulle vilja säga att jag är redo nu men det kan jag inte. Kanske om ett par avsnitt vänner kan jag ha ändrat åsikt. Även om jag vet att det kommer krävas allt jag har och lite till för att lyckas ta mig ur sängen imorgon. 

Nu sitter jag megapepp och bajsnödig för lalalalalaa imorgon åker vi mot solen. Packad är väskan och bredvid har jag kastat på allt som verkligen måste med men inte fick sin plats i väskan. Som mig kudde, mobilen och solisar. Imorgon vaknar jag nästan för tidigt (och ska banne mig inte försova mig!!!!!) och jag borde därför ha somnat för flera timmar sedan, men sån är inte jag. Nu ska vi ha en fin vecka trots allt och inget kan stoppa oss! Hur det än blir så blir det bra. (även om vi kommer sakna alla som borde vara med på resan!)

 

Godmorgon gomorgon gomorgon på er!

Just nu sitter jag och äter blåbär och mjölk, skriver packlistor hit och dit, lägger klädhögar överallt i mitt rum och ska snart bege mig mot Johannas nybyggda hus för att fira och fika med andra fir-och fikasugna vänner. Jag har redan förberett mig på att jag aldrig kommer att vilja återvända till min familjs svinstia efter att ha besökt familjen Plöens lilla slott. Nej nu måste jag rusa, har inte alls gjort mig klar för dagen. Även om regnvädret ändå kommer ruffsa till håret och blöta ner mina kläder. 

Det var sommarlovet är snart slut- ångesten som fick mig att vilja fånga alla tillfällen till händelser, och därför sällskapade med mamma och lillebror hit redan vid sju imorse.  Det var det tidigaste jag har klivit upp i sommar. Inte för att det har varit en riktig sommar men ni fattar och så. Men annars. Jag klagar inte och jag ska ha det ganska fint. Ååå. Jaja, jag missar ju som ni vet aldrig en chans till lite sundsvallshäng och det kommer jag aldrig göra. Jävla stad som har mitt hjärta. Här ska jag fram tills imorgon ägna mig åt gos mys och massa kramar från mormor för jag måste tanka upp för flera veckor. 

Yran kom, yran var och yran försvann från stan inom loppet av några dagar.

Bandet var fult. Jag hade inga fina kläder hur mycket jag än catwalkade fram och tillbaka med olika plagg strax innan vi skulle åka.  Vi tappade bort varann och kom sent. Men även om det inte alls var speciellt supermegafantastiskt första festivaldagen kan man faktiskt bli fångad under armen av en kompis och tränga sig längst fram på någon rockkonsert, skrika skrika och ha händerna i luften som dom mest trogna och tuffa hårdingar till fans som fanns runt omkring oss, och i alla fall locka fram det roliga, det galna, det fina och det störda festivalochfolkköveralltmenjagtrivsbraändå-kaoset mitt i publiken. Det funkar rätt bra och jag hade kul, och då kunde jag inte ens en sång, inte en enda rad.

Sen hittar man vänner och så cyklar man hem i natten, begraver sig i täcket och väntar på nästa festivaldag som vi alla kommit överens om skulle bli så otroligt mycket bättre. Det var den också. Bra, väldigt bra. Men det bästa är att man ena sekunden kan gunga framför first aid kit och försiktigt försiktigt sjunga med för att dom ljusaste tonerna inte ska skära igenom i publikhavet, tillsammans med en näve vänner, att nästa stund vid en annan scen stå tillsammans med andra fina vänner till Linnros och som ett team brotta bort andra som bara var ivägen. Sen helt plötsligt möta upp resten av vänskapsgänget, splittras men endå hitta varandra om vartannat, skrika och vinka till presidenttalet. Men jag fick fan ingen flagga fast armkrok funkade minst lika bra, raketer och pratglada människor, och till sist sitta mitt på vägen med gratis (!!!) popcorn som jag lyckades fånga.  Annat folk anlände, annan gratismat kom och samtidigt som festivalen plockades ner satt vi där med våra papperspopcorn från backen och mosad räkmacka och det var hur bra som helst faktiskt.

Och under varje fina fina fina ögonblick tänker jag måste knäppa kort måste spara allt och måste minnas, men gör det inte. Jag har alla stunder bilder tankar skratt och allaalllaalla stunder i huvudet men på kamerarullen ekar det tomt. Jaja, yran var sådär lagomt fin och det minns jag i alla fall.

Jag brukar inte vara den som alltid hittar fynd i den mest övergivna rea-hörnan men för flera veckor sedan hittade jag dom här shortsen som jag minns att jag ville köpa för några år sedan. Då hade jag fått betala 498 kr för dom båda, medans jag nu endast gav 99 kr. Snåljåpen och fyndar´n i mig bara jublar!