lillafrookenjag

Okej nu ska jag sluta klaga. Jag känner mig bara så veligt kluven till allt. Jag har så himla dåligt samvete över hur mycket min älskade klass fick hjälpa mig under resan, ni fattar inte hur gulliga alla är ♥ Samtidigt är jag så himla glad och tacksam att jag skulle kunna börja grina just nu.

Jag vill inte åka bort i två veckor nu. Två veckor utan mina fina. Samtidigt vill jag att dom ska slippa mig en stund, jobbig som jag är. Men ändå vill jag inte åka bort nu när det är så kort tid kvar med klassen. Men sen ska det såklart bli helt underbart härligt med en lång fin semester ♥

Sen börjar jag bli mer och mer orolig över vad som är felet med mig. Lördagen på liseberg var den värsta dagen sedan yrseln började, om jag räknar antalet gånger jag föll ihop. Det här blir ju aldrig bättre, snarare sämre... Jag vill få hjälp men samtidigt vill jag inte vara på sjukhuset mer. Och mitt uppe i allt har jag två prov nu som jag inte kan någonting till. Som grädde på moset.

Ja ni ser ju mina stora problem. Choklad i mängder och en (döv) vän som klarar av mitt gnäll skulle sitta fint nu.

Puss!